DEŠIMT MINUČIŲ PRIEŠ IKARO SKRYDĮ
Den här filmen anses vara ett manifest för den postsovjetiska generationen litauiska filmskapare som förkastade det raka förklarande förhållningssättet och fördjupade sig i tyst observation av verkligheten. Arūnas Matelis fångar Užupis – ett historiskt kvarter i Vilnius gamla stad. En av hjältarna är en liten kille med öronlappsmössa vars språk är en mosaik av ord på litauiska, ryska, polska och jiddisch. Den här karaktären är som en Užupis vandrande ande – lite torftig men ändå fri.
Lithuania 1990 / 10:00 / Director: Aruˉnas Matelis
NEREGIŲ ŽEMĖ
Dånet från slakteriet ställs mot de två karaktärernas och djurens tysta och fridfulla närvaro. En man färdas självsäkert genom leran i en knarrande rullstol. En gammal kvinnas darrande händer håller i höet som getterna lugnt mumsar på. Med ett poetiskt förhållningssätt suddar Stonys ut gränsen mellan den synliga och den osynliga världen. 1992 fick filmen FELIX Award för bästa europeiska dokumentärfilm.
Lithuania 1992 / 25:00 / Director: Audrius Stonys
JUODA DĖŽĖ
I denna experimentella dokumentär visar filmregissören Algimantas Maceina temat det litauiska samhällets exil ur ett mycket personligt perspektiv. Han filmar repatrieringen av sin farfars kvarlevor från Sibirien till Litauen. Detta personliga förhållningssätt till en samhällelig tragedi – folkmordet orsakat av sovjetregimen – kopplar det personliga till det kollektiva minnet och raderar ut gränserna mellan personliga filmarkiv och offentligt erkända filmer.
Lithuania 1994 / 41:00 / Director: Algimantas Maceina
EUROPA 54 54 '-25 19'
Europa 54 54′-25 19′ är en dokumentation på 16 mm-film av en resa som konstnären gjorde en fredagsmorgon på 90-talet, från sin tidigare lägenhet till Europas geografiska centrum. I filmens soundtrack går det att höra vad motivationen är för att göra denna resa. Kameran färdas genom inte särskilt spektakulära delar av Vilnius mot platsen, som ligger bara några kilometer från stadens utkanter.
Lithuania 1997 / 8:00 / Director: Deimantas Narkevičius
ALDONA
Konstnären och filmskaparen Emilija Škarnulytė följer sin mormor Aldona på en daglig promenad genom en skulpturpark med statyer från sovjettiden. Aldona förlorade synen 1986, förmodligen på grund av Tjernobylolyckan. Genom ett personligt förhållningssätt tar Škarnulytė upp det förflutnas politiska och historiska skikt som fortsätter att leva inom oss.
Lithuania 2013 / 13:00 / Director: Emilija Škarnulyte ̇